Back from the dead

Ett gott tecken på att jag börjar bli frisk, är att den här glassen redan är slut!

Det var helt enkelt min tur att åka på den hemska New York influensan.
Alla har haft den så jag visste att min tur var kommen..
Och visst kom den, BIG time!

Om jag gick till doktorn?

Nja det sista man är sugen på när man är sjuk i den här stan.
Att sätta sig i en skitig skumpig taxi för att åka till ER, trängas med 200 andra som är där för att de tagit sig en överdos. Få sin spruta med antibiotika i väntkön & sen skickas hem i en ännu skummpigare taxi.
Det är så långt mina skattepengar sträcker sig...

Så klaga på svensk sjukvård, det kommer ni aldrig höra mig göra...


Back from the dead

Candy up!


Pa den har balkongen borde jag ocksa sitta & dricka jordgubbsmjolk just NU!
Har varit tradition i  8 ar att Linda & jag aker ner till Monaco i Jan for att ga pa Cirkusgalan.
Och jag, JAG har nu brutit denna tradition.
Det kanns i hjartat vill jag lova.

Tur att goa Linda haller mig uppdaterad om vad som hander flera ggr om dan.
Visserligen blir det inte lattare, men det kanns anda som om jag ar med pa ett horn.
Kan ju det landet utan & innan, kan till och med kanna smaken av jordgubbs mjolk just nu...

Och nar Linda ar prinsessa kan jag aka & halsa pa hur ofta jag vill!

Candy up!

How to tell a swede was here?

Trodde val aldrig att jag skulle sakna snus?!
Jag som alltid ha avskytt den lilla blota, stinkande, fula prillan.

Men nar man ser dosan ligga dar pa bordet sa fylls ens hjarta trots allt av varme & nostalgi.
Den lilla dosan vacker ju sa manga minnen, pappa snusade, exet snusade, killkompisarna snusade, 
tjejerna pa fotoskolan snusade.

Tja, det kanns allt lite hemtrevligt att den ligger dar pa bordet & bara finns.

How to tell a swede was here?

One swede, two swedes, three swedes...

10 svenskar behovdes det for att komma in pa Nickibeach den har ggn, kan bero pa att nattclubs chefen ar svensk.
Och nar man far VIP treatment bara for att man ar svensk ar livet ratt skont.
Det ar ju inte sa anstrangande att vara svensk liksom.

One swede, two swedes, three swedes...
Haha, det syns  tydligt att jag bara har anvand brun utan sol i ansiktet... avslojad!

Dont bring sand to the beach...

Vad gor man nar livet kanns allmant gratt, trist, kallt & man jobbar en lordag?
Jo, man gar sa klart till Nicki Beach!
Att det bara ligger nagra kvarter fran jobbet gor ju inte saken samre.

Det anda hindrar man kan stota pa i den har stan  for att komma in pa nattklubbarna ar vakterna.
Har hjalper det inte att vara blonda tjejer direkt.
I det har laget ar gaykompisen ens basta van.
Det ar inte bara for att de kan de basta dansmovsen, har det snyggaste lappglanset eller for att man kan prata med dem.
Nej, de ar helt enkelt vagen in till cluben genom dorrvaktens hjarta, eller nja hmm... en annan del.

Anntingen har de redan legat med vakten eller sa hoppas vakten att de kommer ligga med varann.
So its a win win situation.

Dont bring sand to the beach...

Yoga toes

Antligen kom mina efterlangtade Yogatoes pa posten.
Onskar min sjukgymnast kunde se mig nu, hon  skulle vara sa stolt.
Hon har tjatat i flera ar pa att jag maste borja stretcha tarna.
Men jag tycker det ar sa obekvamt att jag har fuskat.

Fram tills nu, med dem har glidarna gar det som en dans & det ar faktiskt skitskont!
Ser fram emot varje kvall nar jag far ta pa mig dem.
Sa nu kommer jag fa super fotter pa ett kick.

Och jag ska absolut boka in ett besok hos min sjukgymnast nar jag narmar mig sverige. 
Maste ju passa pa att visa upp mina nystrechade fossingar.

Yoga toes

Eyespy

En harlig ledig sondag att se fram emot, sex & the City maraton med  massa godis.
Och pa 2 minuter lyckas jag forstora mina egna planer.
 
Skulle bara ner till tvattstugan en snabbis & sa stoter jag givetvis pa en granne.
Den enda mannskan jag nagonsin traffat i huset.
Och sjalvklart klacker jag ur mig " gud vad trevligt att antligen traffa en granne, jag kanner ingen i huset"
Vips sa var jag bjuden pa brunch hos grannen.
Osmart som jag va hade jag redan rakat saga att jag inte hade nagot sarskillt for mig.
Sa det var bara att tacka ja, feg som man ar.

Det var bara att ge upp mina planer & trava ner till grannen.
Blev jag forvanad nar det visade sig att halften av husets killar var samlade i lagenheten & satt & kollade pa Football. Tydligen ar jag den enda som missat att det ar slutspel & att NY Giants har sitt basta ar pa valdigt lange.
Och inte visste jag att sondagsbrunch betyder Football brunch?!
Helt klart for sent att banga ur sa det var bara att pressa sig ner i soffan.
Kande att det inte var lage att be om en cosmo sa en ol fick det bli.
Ville ju inte att de skulle veta vilken amator jag ar pa sport  eller pa att dricka ol.
Ville ju motbevisa att deras fordomar om tjejiga tjejer ar helt fel. 
Vet ni hur lange en ol kan racka? Valdigt lange...

Satt & skrattade for mig sjalv, tank om mina tjejkompisar sag mig nu.
De vet hur mycket jag tycker om sport (not) & dricka ol(not).
Typsikt mig att satta mig i en san situation.

Dar satt jag i min rosa mysdress i mitten bland 7 stora amerikanska skrikande killar & undarde hur lange en match egentligen haller pa.
Kande mig som en forradare son nastlat sig in for att spionera pa manligt beteende for att sen rapportera till mina tjejer.
Jag tycker jag lyckades riktigt bra med att smalta in, anda tills en spelare fick armen ur led.
Da dog jag minst sagt.
Jag borjade skrika, hoppa i soffan, halla for ogon, oron & far en mindre panikattack.

Ah , vad jag var avslojad.
Sa att jag inte madde sa bar & smog hem.
Ehh tror ni de kommer bjuda mig igen, skulle inte tro det.

American football been there done that, next...


Eyespy

Dance with me

Gissa vad jag gick pa igar?

Ballet!

Det var visserligen inte den klassiska varianten utan modern ballet.
Vilket gjorde det hela mycket roligare.
Killar som hoppade runt som insekter i sma glittriga korsettklanningar, det ar vad jag kallar underhallning.
Fast jag blev lite distraherad av killen framfor mig.
En gammal B-skadis som jag hade en crush pa for nagra ar sen (kommer inte ens ihag namnet).
Medans jag satt dar forsokte jag tanka ut pa vilket satt jag skulle ta kontakt utan att verka som en galen groupie.
Skulle jag raka smalla till honom med programbladet, tappa mitt lappglans i hans kna, fraga nagot?
Hmm, innnan jag hann gora ett move var showen over & han var borta...

Lika bra det, de ar anda inte lika snygga i verkligheten som pa film.

Dance with me


Have another cookie

Blir du erbjuden en Lindsey Lohan kaka ska du tacka nej.
Om du inte ar ute efter att bli valdigt hog, laaaaange.

Att baka marijuana kakor ar valdigt vanligt har i staterna.
Men just nu ar "trenden" att kopa en Lindsey Lohan kaka.
Jag har varit pa en hel del fester dar dem ligger i en skal bland vanliga kakor.
Och det ar ingen risk att du valjer fel kaka, for de luktar verkligen skit.
Jag har inte smakat dem, sa vem vet de kanske smakar gott.

Men jag har sett vuxna mannskor ta dem & sen bette sig som barn i timmar.
I dont get it?! Why?


Have another cookie

Wiiiiiii!

Igar forsvann alla mina aldersnojor & jag blev som ett barn pa nytt.
Jag motte wii.
Det tog inte manga minuter efter att jag klivit in hos Siege & Kate forran jag var fast framfor tv & spelade wii.
Sa medans de andra kollade pa film i "biosalongen"  blev jag bara battre & battre pa att gora strikar framfor tvn i lekrummet.
Jag hade glomt hur kul det ar att spela nintendo.
Och vem behover ga till gymmet nar man bara kan kora lite tvspel istallet.

Men efter manga timmars spelande & wiiarm, kom jag pa att det enda som saknades i deras fantastiska lagenhet var en hot tub.
Sagt & gjort, Talli satte genast igang att gora en "Hot Tub Fund" av papperskorgen.
Stallde den pa ett lagligt stalle sa ingen kunde missa att de var tvunga att donera lite pengar for att fa komma & halsa pa.
Vilken smart ide, sarskillt i NY dar alla ar vana vid att dricksa sa fort man ser en liten burk med en dollar i.

Jag tror den dar Hot tubben kommer komma fortare an jag hinner sla mitt wii rekord.


Wiiiiiii!
Siege, fotograf som jag jobbar med & min kollega Kristen med vanner.

With or without teeth?

I borjan nar folk som kom & halsade pa fragade om det var nagot sarskillt de skulle ta med fran sverige.
Svarade man alltid, GODIS!
Nu for tiden svarar man, FLOUR!

Det ar sjukt hur fort det gar utfor med tanderna nar man ar har.
Och det ar inte det att man ater mer sot & borstar tanderna mindre.
Nej, utan det ar bristen pa flour.
Hemma har vi ju flour i dricksvattnet, sa vi behover inte ens tanka pa att vi var i oss det.
Men har har de inte det & det marks.

Jag har aldrig i mitt 27 ariga liv haft illningar i tanderna , men nu har jag!
Forst trodde jag att det var alderstecken & blev skitskraj.
Men efter att jag oppnat mig & berattat om mina onda aningar visade sig att alla har har fatt det sen de flyttade hit.

Och det finns inte ens att kopa flour har for det anses vara for giftigt.
Hello, visst ar det giftigt i stora doser, men sen nar borjade amerikanare bry sig om det?
Det ar ju fritt fram for alla andra mojliga droger & skit, men flour?
Oh no vi kan ju inte riskera att folk har bra tander & slutar ga till tandlakaren.
Tank vad mycket pengar vi skulle forlora.

Till och med pa tandlakar utbildningarna anvander dom Sverige som exempel pa bra tandvard.
Och ar det lagligt i Sverige... 
Kanske det dags att borja anvanda flour!

 Flourtanten come back!!   I miss you!!

With or without teeth?

Trailertrash at Trailerpark

Att hitta bord for 10 pers en lordagkvall utan reservationer i NY ar inte det lattaste.
Da ar det tur att Trailerpark finns.
Och jag lovar att det slar vilket gourmet stalle som helst.
De grillade hamgurgarna med tatar-tots, ger nastan samma kansla som att ha picnic i nagons backyard nere i Vegas.
Eller varfor inte Gamleby...
Trailertrash at Trailerpark

New York not so big after all

For att varma vara frusna sjalar & fa lite  peppning infor den varsta tiden i NY, Januari & februari.
Stillade vi var  langtan efter varen med jordgubbs Sangria & en smarrig fiskgeggamojsbomb med brod.
Vi hittade en liten liten cubansk restaurang pa en tvargata mellan Soho & Chinatown, det var hogst 5 bord som fick plats..
Det var inte snack om att vanda sig eller att ens forsoka ta av sig jackan inne i resturangen.
Hade man val gatt in sa var man inne.

Och pa denna lilla restaurang som inte rymde manga, traffar jag pa Angela.
En tjej som jag brukade jobba med har i NY.
Vad ar oddsen att man traffas pa samma stalle, samma tid i NY?!

Nu har ju det har hant mig nagra ggr.
Undrar vad det betyder? 
Jag tycker ju mest jag ar pa jobbet eller sitter hemma, hmm.
Jag som tyckte att Vaxjo var for litet.

Peking, next?

New York not so big after all

ICP anyone?

Lordagmorgon & var passar battre an att ga pa fotoutstallning.
Eftersom som jag har mina fotokompisar i stan passade vi pa att ga till ICP, international center of photography.
Det var jag & mina gamla klasskompisar Felix,  Angelica fran fotoskolan & Anna som jag bodde ihop med i Sthlm.

Sa harligt med en liten reunion i New York, prata gamla minnen & skvallra om vara klassisar.
Det verkar ha gatt jattebra for min gamla klass, de vinner priser & reser varlden runt, sa kul att hora.

Nagot som ocksa ar kul att sitta & snacka om ar kulturskillnaden mellan US & Sverige.
Skillnaden ar mycket storre an vad jag trodde innan jag flyttade hit.
Nu har jag vant mig sa jag tanker inte lika mycket pa det langre.

Men eftersom det ar forsta ggn i NY for bade Felix & Angelica, ar det kul att hora vad de tycker.
Och det ar sjalvklart dricksandet som kommer  forst pa tal.
Nu gar det automatiskt for mig, men i borjan tog det emot.
Man dricksar verkligen allt & alla, minst 15% av slutnotan, vid bra & dalig service.

Nagot som vi svenskar inte ar vana vid & inte alltid haller med om.
Men for de flesta som jobbar i stan sa ar det enda lonen dem far.
Ofta protesterar dem om man ger for lite.
Det ar bara sa systemet funkar har i NY.

I en smalannings hjarta tar det sa klart emot...

ICP anyone?
                                             Jag     Anna     Felix     Angelica

The key to heaven

The key to heaven, den har jag.
Och jag far betala $89 i manaden for den.
Men det ar den vard.

For den har lilla plast biten, tar mig in pa vilken New York sportclub var som helst i stan, nar jag vill.
Eftersom det i princip ligger ett gym pa varje gata, har jag alltid tillgang till det.
Och da ar det inte gymmet jag tanker pa utan bastun!

Ahh, vad vore livet utan bastu?
Atminstone nar det ar 15 minus ute som igar.
Det ar inte forsta gangen vi glider in pa gymmet utan att gymma...

Det basta ar att det bara ar vi nordeuroper som bastar sa man har alltid bastun for sig sjalv.
Visst nagon enstaka vilsen amerikan hittar dit ibland, men de ar verkligen amatorer nar det kommer till att basta.
Sitter dar med traningskladerna & skorna pa?
Inget ovanligt i det i och for sig, eftersom de aldrig vagar visa sig nakna.
De har kladerna pa sig anda i till duschen, dar de tar av sig i duschen?
Inte konstigt att vi har rykte om oss att vara lite crazy & losslappta.
Nar de inte ens vagar vara nakna i tjejernas omkladningsrum.

Sa nar jag lag i bastun igar & halvslummrade kommer det in en tjej tackt i svart plastpase med klader over.
Forst trodde jag att jag dromde eller hallucinerade for varmen.
Men efter ett tag nar tejejen har prasslat klart & satt sig ner.
Ar jag tvungen att fraga om allt ar ok & varfor hon har en plast sack over sig i bastun.

Vissar sig att det ar en ny detoxkur som hon testar, man ska svettas ut all skit i pasen.
Amerikanare & deras bantningskurer upphor aldrig att forvana...



The key to heaven