Då kan det gå så här!
Fast det ser värre ut än vad det är.

Nu fick jag inte njuta av mitt varma te, men det hjälpte mig att få min julklappsjakt klar.
Med blåsan kunde jag inte jobba men shopping visade sig göra susen!
Det gjorde mindre ont så länge jag höll mig ute i kylan.

Jag kanske hade överdrivit mina skridsko talanger en gnutta.
Ok, en hel del.
Som att alla svenskar har skridskoåkning i blodet.
Och kan man inte göra ett Salchowhopp får man inte kalla sig svensk.

Nu fick jag minsann äta upp allt jag sagt.
När Mifu bestämde sig för att jag var tillräckligt kvalificerad för att lära Kai att åka skridskor för första gången.

Dagen det var dags var jag så nervös, varför skröt jag så mycket?
Det var ju över 10 år sen jag stod på ett par skrillor så vad visste jag?!

När jag dyker upp på isbanan börjar Mifu vifta med videokameran & ber mig att börja hoppa.
Som tur var vägrade Kai släppa min hand & rinken.
Något jag utnyttjade de 4 timmar Kai & jag åkte varv efter varv.
Eller snarare hasade runt varv efter varv.

Vad jag ska hitta på nästa gång för ursäkt återstår att se...muta Kai!



Kai & jag

Helenas sista Thanks Giving firades i äkta amerikansk anda!
Dvs maten beställdes från mataffären Wholefoods.
Hela kittet, Kalkon, potatismos, cranbeeriesylt & gravy redo för oss att bara värma.

Men bara att värma upp all mat är en utmaning i ett NYC kök.
Och det klarade Helena & Hanna galant.
Jag menar, vem tycker om varm mat any way?

Kvällens bästa var när alla fick säga vad de var tacksamma för.
Bra påminnelse, vi alla behöver göra oftare!

Hanna & Helena

Vi hade en pakt på jobbet, att ingen fick se på New Moon förrän efter Thanks giving helgen.
Visst vi är väl lite för gamla för att erkänna att vi tycker Twilight är bra.
Men är man kärlekstörstande, så kan man inte låta bli att dras med.
Med repliker som " Take care of my heart, I left it with you" & "do you know how long I've been waiting for you?"
Förbjuden kärlek när den är som bäst!
Det är man ju inte bortskämd med direkt.

Jag lyckades hållal pakten exakt en dag.
Var helt säker på att ingen skulle kunna hålla sig utan gå & se den ändå.
Så när tjejerna började göra upp planer för när, vart & hur vi skulle se den.
Var jag tvungen att erkänna att jag redan hade sett den.

Först blev de sura kollade på mig med arga blicker, men så såg jag hur nyfikenheten lös igenom!
Det dröjde inte länge förrän de förlät mig & började fråga hur bra den var stället.