Då bloggerskan själv är väldigt busy och man inte kan hålla sig till tåls inför en uppdatering så luskar lillsyrran fram användaruppgifterna och gör ett gästinlägg. Hoppas inte att du tar illa upp syrran! =)

Medans du jobbar och sliter med bilder som kommer att synas världen över och inte fått en ledig stund på flera veckor sitter man själv med en Kaffe Latte och smaskar på en kanelbulle. Ja, det är gott att vara mammaledig. Speciellt denna årstid.

Men visst efterlyser man glamouren som tycks ha stannat kvar i min  period i New York. Saknar dina guidade turer till Victoria Secret, du fick mig att köpa 12 nya set. Och ja, de va behövligt. Max Brenners chokladfondue, Sues goda pasta sås, juldekorationerna, och massa annat!! Så liten tillbaka blick.

Miss you!!

Nu börjar det hända grejer hos sjukgymnasten.
Killarna som inte ens har lyft ett ögonbryn åt mitt håll.
Har helt plötsligt blivit intresserad.
De försöker diskret få reda på hur ofta jag tränar, hur & vad.

Och jag njuter för fullt över att ha övertaget.

Så när jag ställde mig framför killarna i gymmet & vevade med armen, utbrast min tränare:
- Oh Linn, now you just showing of!
Hell yeah, att jag gjorde!

I den riktiga världen kanske jag inte har så mycket att komma med.
Men i den halta & lytta som jag tillhör, kan jag stila så kommer jag göra det också.

Spendera fredagkvällen på en burlesquesbar med ett gäng strippdansöser...
Så kan det gå om man springer på sin granne kl. 6 på morgonen & är alldeles för trött för att tänka på vad det är man  precis svarade ja till.

Men det blev en lyckad påspringning & jag är glad att jag svarade ja.
Stämmingen var på topp.
Där ju fler celluliter stripdansöserna hade, ju mer tjöt tjejerna i publiken av glädje.
Trots brist på champange, apelsinjuice & rodvin.
Hur lyckas man sälja slut på det innan man ens öppnat?

Det här var nog ända kvällen i den här stan som lakrits vodka faktiskt beställdes in, i brist på annat.
Då är det illa ute, om amerikanarna frivilligt stoppar i sig något som smakar lakrits.


Alexis, Jimbo, Jessica, Stephanie, Jag & Tara på Corio i SoHo

Morgonrusningen i tunnelbanan är som att se boskap rusa till fodring.
Ett felsteg eller en hundradels tveksamhet för länge  & du är illa ute.

Så när jag steg fel i trappan var det som att se ett männskligt domino utspelas.
Varken jag eller de bakom mig hade en chans att komma undan.

När jag lite senare kom in haltandes till kontoret, trodde jag att jag skulle få lite medömkan & ompyssling.
Men icke.
Det första de oroade sig var över om någon hade hunnit smitta mig med Swine flu.
Tror till & med att de tvättade mig bakom öronen.
Men min stukade for fick klara sig själv.
- You should be lucky you dont have the swine flu, yet!

Man förstår hur rädda alla är när hand sanitizers är utsålda i affärerna.
Så fort någon nyser springer alla åt andra hållet.
Rykten går att de kommer stänga ner flygplatser & tunnelbannor.

Skrämseltaktiker som vanligt i det här landet.
Precis vad vi behöver i den här finanskrisen...

Jag vill ju bara ha lite ompyssling juu.
Ska halta extra mycket imorgon, så de får lite dåligt samvete.

Visst är det tur att våra föräldrar kommer & hälsar på då & då,
så att vi får lite kultur i oss.
Den här gången var det Markus mamma med kompisar som drog med oss på teater.
Det var visserligen Markus idé.
Men hur ofta går vi på teater när vi inte har besök?
Inte så ofta...
Vilket är synd, för kvaliten på pjäserna & skådisarna i stan är suverän.
Så jag var bara glad att jag fick följa med på ett hörn.

Trots Markus vanliga påhopp.
När vi fick frågan varför vi båda är singlar, svarade Markus att det var på grund av mina näshår.
Jag svarade att Markus har alldeles för många beundrarinnor & han vil inte göra någon besviken genom att välja.

Man får vara rädd om de få kompisar man har i stan.
Något som Markus tydligen inte bryr sig om, men jag kämpar väl för oss båda.
Tur för honom att han har sån go mamma...


Kristel   mamma Ann-Kristin  Markus &  Anna på The Cherry Pit