Only in New York.
Hur många gånger hör man inte det varje dag eller säger det.

Som igår kväll när vi på vägen hem glider ner i tunnelbanan & möts av pianospel.
The pianoguy, Colin köper piano på Internet som han förvarar på olika lager runt om Manhattan.
Då & då som tunnelbanestationen på Union square tar han dit ett piano & börjar spela.
Och det dröjer inte länge förrän han har fyllt sin hink med pengar.
På bara några timmar får han ihop över 200  dollar.

Jag är nog inte den enda som tänker, hur fick han dit pianot?
Only in New York.


Colin Huggins vid Union Square subway

Glöm inte att ha en slant sparad ifall du råkar ut för en olycka i det här landet.
Chansen är inte säskilt stor att du får ut någon ersättning för att du inte kan jobba på några veckor.

Nu hade jag turen att ha en planerad operation så jag hade gott om tid att spara ihop så jag klarade mig.
Då jag inte fick någon lön under de 2 veckor jag var borta.
Men det hade inte Monika tänkt på när hon åkte till Miami på semester, föll & skadade foten.

För att hon skulle ha råd att betala hyran.
Passade vännerna på att ordna en benefit kväll med happy hour på baren där Monika i vanliga fall jobbar som bartender.
Där vi alla hjälpte åt att samla ihop pengar.
Vi fick ihop en hel del.

Alla är oftast hjälpsamma & generösa i NY för de vet att nästa vecka kan det vara en själv som behöver hjälp.

Visste ni att det låg en begravd by ute på Governors island utanför Manhattan?

Det gjorde nog ingen i NY tills det för en månad sen stod I NY times.
Hur lyckades man på 50-talet begrava en by utan att nagon kommer ihåg det?
Och varför?

Visst tyckte vi det lät konstigt men vi gick alla på det!
Så i lördags bestämde vi oss för att ta färjan dit för att kolla.
Tara & jag visste om att det var en bluff men inte Stephanie & Jipho.
Så vi såg tillfället att ta reda på hur smarta kompisar vi har.
De var riktigt imponerade av att vi fick hjälmar & av att arkeologerna fanns på plats för att svara på frågor.
Men de fortsatte ifrågasätta,  hur är det möjligt?

Ju längre in vi kom & ju mer vi såg desto mer misstänksamma blev dem.
Kan bero på att bensinmacken låg i samma höjd som kyrktornet & lyktstolparna stack fram på lägre nivå än bensinmacken.
Att backlyktan på den begravda bilen lös & att det rök från Snöglob fabriken,  just det snöglob fabrik!
Vem över 5 år skulle inte börja ana ugglor i mossen över det.
Så det dröjde inte länge förrän vi kunde pusta ut över att vi faktiskt har smarta kompisar!

http://www.huffingtonpost.com/nick-carr/the-underground-city-on-g_b_285641.html

Inget hade nog kunnat förbredda mig för Chuck E Cheese, pizza stället för barn.

Det var som att tryckas in i ett rum där både Vegas & disneyland trängdes om att få mest uppmärksamhet.
Inte ens som barn drömde jag om att såna här ställen fanns.
Det var alldeles för osannolikt för att ens fantisera om.
Tunnlar i taket, spelautomater överallt, karuseller, pizza & så mycket läsk man kan dricka.

Jag förstår varför föräldrarna tar barnen hit, problemet är bara att få dem därifrån.
Fast låter man dem leka av sig kommer de garanterat somna som stockar när man kommer hem,
de gjorde iallafall jag.


Kai, Issa & jag på Chuck E Cheese

När jag fick mitt första visum, fick jag även 4 sidor info om amerikansk kultur.
Företaget jag skulle jobba för var också tvugna att skriva under att de skulle visa & lära mig om US.

Något jag & mina jobbarkompisar utnyttjar ofta.
Som att gå till "all you can eat" restauranger som Olive Garden.
Är man än New York bo så dör man hellre än att bli tagen på bar gärning på ett så kallat White trash ställe.
Men nu skyller de bara på mig & den amerikanska kulturen.

Så i fredags passade vi på att för en gångs skull lyxa till det & gå ut för lunch.
Det märktes att vi var amatörer bland proffsätare.
Ingen andra omgång här inte.
Trots att det är det som är själva grejen med Olive Garden.

Men övning ger färdighet!