The emancipation of Linn Nanna...

Antligen hande det, jag fick aka ambulance i NY.

Det har lange varit min drom, NOT  snarare mardrom.

Det gar ju inte snabbt direkt med traffiken i den har stan.

I mondags sa hoppade min axel ur led pa jobbet.

Och det ska inte kunna handa igen eftersom jag opererat den & surrat fast den ordentligt.

Sa inte nog med att jag skrek ut min smarta, jag blev sa forbannad pa mig sjalv som inte holl armarna i styr.

Mina stackars jobbarkompisar fick en chock, ja hela byggnaden undrade vem som holl pa att do.

Ar man drama Queen sa ar man, allt for att fa lite uppmarksamhet...

En timme tog det for ambulansen att komma & jag kunde pusta ut, trodde jag.

Jag hade ju forvanatat mig att fa lite muskel avslappnande pa plats, sa den kunde glida tillbaka av sig sjalv.

(som de gor hemma i sverige).

Men dar hade jag fel, de gor inget forran man hamnat pa sjukhus, fatt skadan rontgad & traffat en lakare.

Allt for att minimera stammningsrisken.

-Welcome to New York, var det forsta personalen sa till mig.

Nar vi val hamnade pa sjukhuset efter en guppig tur, var  det fullt.

Och eftersom min skada inte var livshotande var det bara att vanta pa min tur.

Mes som jag ar med noll smart tolerans, borjar jag fraga ut personalen om nagon var for dodshjalp.

(Vid det har laget har min arm varit ur led i 3 timmar utan smartlindring.)

Efter att jag skrikit & ojjat mig ett bra tag kommer en stor latinsk sjukskoterska fram till mig & skriker.

- You are gonna get through this without crying, you know why?

YOU NOT THREE!!!!

Jag fortjanade det verkligen, behovde nagon som satte mig pa plats.

Men skrikandet funkade, jag fick muskelavslappnade tillslut &  armen gled tillbaka.

Nar det var dags att bli rontgad pallade jag inte mer utan spydde i en soppase.

Eftersom allt jag atit pa hela dan var gummibjornar, ( det narmaste vindruvor  chefen kunde hitta sjukhusets automater) sag spyan ut som en regnbage.

Vilket roade personalen som sa, det smakade val gatt pa vagen upp ocksa, haha.

Det var nog inte bara jag som var glad nar jag antligen fick lamna sjukhuset.

On death's doorstep....

vad säger man?
det som inte dödar -härdar sägs det.. det finns många fåniga ordspråk det här var ett. hälsn. mor som är för långt bort

å .. stackars lilla dig! tur att dina dödstankar vände å din axel kom tillbaks på rätt ställe .. hoppas du slipper detta mer!