Antligen lyckades jag & Dragona fa tag pa varann.
Vi har nog inte setts sen forra sommaren da vi blev jagade av den rabies smittade tvattbjornen.

Nagot som vi aldrig kommer glomma.

Carl, Igor & Dragona hade dagen till ara bestamt sig for att visa mig den idylliska vackra naturen runt New Jersey.
Da vi nynnandes trallar fram pa stigen till alven, hor vi det mest hemska ljudet.
Det later som en stucken gris som blir torterad.

Mot oss kommer en raccoon springandes, dreglande med stirrig blick, vinglande hit & dit.
Det forsta killarna sager ar att den har rabies ( tydligen visar de sig inte i dagsljus annars & undviker def manniskor).
Det andra de sager ar spring!

Mitt forsta mote med en raccoon & jag hade ingen aning om hur "farliga"de ar, sa jag kutade pa for livet.
Liet rationellt tankande hade vi kvar mitt i paniken & delade pa oss.

Efter att ha skakat av oss honom.
Njot vi av bad & sol.
Tills han dok upp igen & borjade jaga oss.
Den har gangen gav vi inte upp sa latt, utan den har gangen jagade vi ivag honom.
Euuuu, minns fortfarande hur radd jag var.

Sensmoralen av denna story:
Man ar radd for det man inte kanner till....



                                           Dragona   & Jag