Åhh, vad jag var avundsjuk på Tara när hon  gled runt på jobbet i sina nya strippskor.

Ja ni måste tro att vi alltid gör det vid det här laget, men nej.
Det är bara amerikanarna som älskar att klä ut sig på jobbet/skolan.
En dag i veckan brukar vi ha, sexyshoesday, dressday, redlipstickday...
De tror nog att det blir roligare att jobba då  & det stämmer.
Allting blir mycket roligare om man tar på sig ett par höga klackar,  prova!

Medans jag har varit borta har tjejerna börjat träna strippklass på gymmet.
Enligt dem är det bra träning & man lär sig att uppskatta sin kropp.
Men jag vet nog att det är för att det ser bra ut på cv:t när dem dejtar.

Jag kan knappt vänta tills jag också får vara med, snälla axel läk fort.
Tänk att få köpa mina egna strippskor.
Jag tänker svart lack & mitt stripp namn ska vara Candy Lustyhooter.


    Mifu & Tara

Jag blev sa otroligt glad nar Taylor ville bjuda mig pa frukost.
Antligen nagon som ville leka med mig.

Jag borde ha annat att nagot var pa gang nar jag ocksa fick en kram  & en teckning.
Innan jag hann blinka hade jag erbjudit mig att jobba pa Taylors fodelsedags kalas.

Nej, jag blev alltsa inte bjuden som en kompis, jag ska jobba!
Nar blev ungar sa smarta? Tjejen ar 5 bast!
Det ar bara februari & anda har jag lyckats erbjuda mig att hjalpa till pa 3 kalas.



                    Taylor & Jag

Jag var den enda som inte behovde jobba i helgen.
Sa jag akte ut  till Sue for att bli ompysslad.
Man far passa pa att njuta sa lange man kan, snart ar axeln lakt & jag har inget att skylla pa langre.
Och jag kan val glomma att bli ompyssad.

Sue vet vad jag gillar vid det har laget & har alltid en trave filmer redo.
Den har helgen overraskade hon med serien Dexter.
(visas den hemma?)

Den handlar om Dexter, en seriemordare som "bara" dodar onda manniskor.
Jag blev fast med en gang, streck kollade hela forsta sasongen & ar nu inne pa andra.
Kollar minst ett avsnitt innan jag gar & lagger mig.

Sa ni vill inte veta vilka slags drommar jag har...
Sista serien jag fastnade for var Six feet under.
Vad sager det om mig & vad ar det for konstig laggning jag har?

Alla andra kollar pa Grey's Anatomy eller Brother & sisters, jag foljer serier om seriemordare & begravningshem?

Ok, jag erkanner.
Det kanske inte gick sa bra forsta dagen pa jobbet.
Men bade min lakare & sjukgymnast sa att jag skulle fortsatta ta de smartstillande tabletterna nar jag jobbade.
Sa jag inte skulle sitta & spanna mig i onodan.

Sa jag tog ett piller & nej jag var inte spand alls.
Det var faktiskt jatteharligt,  lycklig, skrattade, pratade med alla,   jobba har aldrig varit sa kul!

Jag var sa relax & glad att  jag bara tyckte det var mysigt nar mina jobbarkompisar & chefen kom in pa mitt rum.
Omringade mig & fragade om de var tvugna att gora en intervention.
Linn hur manga piller har du tagit? hur mar du?

Vid det har laget madde jag inte sa bra langre, lag pa golvet & yrade.
Shit, kunde inte sta & bara sluddrade.
Jag blev eskorterad hem &  somnade som en stock.

Vaknade  4 h senare som om inget hade hant...

Inga mer piller  for mig nu!!
Ush, det var hemsk att forlora kontrollen sa nar man inte var hemma.

Och tro mig, jobbar kompisarna haller stenkoll.
Sa fort jag sitter & flinar for mig sjalv, fragar de om jag ar hog.

Vi lyxade till det med att ha veckans tjejmiddag på Butter.
Som tur var maten så fantastisk att jag bara ryckte på axlarna när jag upptäckte att jag satt mig på en skitig stol.
Visade sig att hela min rygg var täckt av något kladdigt, tur jag hade svart på mig.

Personalen tog det inte lika lugnt som jag.
Bytte ut min stol, erbjöd sig att betala för kemtvätt &  började genast ursäkta sig med att de precis hade haft en modevisning & alla vet ju hur modeller är.

Hur är modeller tänkte jag & vad har det med min skitiga stol att göra?

Skylla på de stackars modellerna för att de inte äter som alla andra.
Bara för att de slarvat med att göra sitt jobb.
Men jag kom snabbt på andra tankar när min raspberry sorbet landade framför mig.


Butter i noho

De pågår ett kuddkrig i mitt sovrum.

Varje gång våran cleaninglady Barbara städar mitt rum, ändrar hon om kuddarna i min säng.
Och efter varje gång ändrar jag tillbaka dom.

Man kan ju tycka att hon vid det här laget borde förstå hur jag vill ha kuddarna.
Själv tycker jag bara det är mest logiskt att ha de största kuddarna längst bak.

Kanske vill hon bara visa att hon varit där.
Eller tror ni att hon njuter av att röra om i min prydliga tillvaro?

Eftersom jag blivit ordinerad att promenera & Helena råkade försäga sig om att hon bara har gått över halva Brooklyn Bridge bron.
Kunde hon inte gärna säga nej när jag föreslog Pizza  på andra sidan bron.

Vad jag inte sa var hur lång kön till GrImaldi´s brukar vara.
Idag var inget undantag, ca 70 m lång.
Tänk att folk står i 1 timme ute i minus bara för att få en slize Grimaldis pizza?

Om det är värt det?
Ingen aning, har aldrig orkar stå i kön.
Men i sommar, då ska jag.
Kan ju passa på att få en snygg bränna, om man ändå ska köa.
Det är det sista stället jag har kvar på min bucketlista över långa köer jag måste stå i i NY.

Kön utanför Grimaldi´s pizza i Brooklyn

Vi hade precis beställt allt vi ville ha inne på den indiska restaurangen.
Trots stora kommunikations problem.
(Indisk brytning är inte alltid lätt att förstå när man är jättehungrig & på fnitter humör)
När servitören envisades med att fortsätta fråga oss saker.
Det började bli lite pinsamt när vi för femte gången sa ursäkta?
Så tillslut nickade vi bara & han gick tillslut nöjd där ifrån.

Vi började direkt fråga ut varann, fattade du vad han sa?
Vet du var vi får?
Vi satt på helspänn när maten kom.
Allt som vi ville ha fanns där & inget extra vad vi såg.

Vi började äta, båda plockade bort de överkokta ärtorna på riset & la det åt sidan.

När sedan notan kom, började vi både att gapskratta med en gång.
Den lilla extra suprisen som servitören hade frågat om, var ärtorna på riset!
Ärtorna som både Helena & jag plockat bort.
De vi nu fick betala 3 dollar för.

Gissa vilka som inte kunde sluta skratta...
Vi fick minsann vad vi förtjänade.

Helena & Markus kom & piggade upp mig med Gott & Blandat.
Jag blev också överförtjust när det visade sig att Markus hade med sig en ny kompis till mig.
Clifford, en stor, röd gosehund.
Kom lägligt nu när det är dags för min "sköterska" Helena att flytta ut & jag måste klara mig själv.

Tänk hur mycket sällskap ett litet tygknyte kan göra bara det är format som en hund.
Hur klarade jag mig innan Clifford?

Min amerikanska roomie blev så impad att jag knytit an till den amerikanska kulturen så pass att jag skaffat mig en Clifford hund.
Inte visste jag att han är super stor i US?!
Men det tänker jag så klart inte erkänna.


             Markus              Helena          Jag        &   Clifford

Jag anade oråd så fort jag kom till salongen.
Min frisör Victoria låg redan 40 min efter i schemat & det är aldrig bra med en stressad frisör.
Hon sprang redan mellan mig & en annan tjej.

Men hon verkade lyssna när jag sa hur jag ville ha det.
Jag till & med pekade ut en annan tjejs frisyr jag ville ha.
Kort, lufftigt uppklippt med kortare lugg, en frisyr som är lätt at sköta nu när jag inte kan föna håret på ett tag.

För varje gång hon sprang till den andra tjejen, satt jag & vred mig i stolen.
Ville bara där ifrån.
Såg hon inte vad jag såg?
Det var inte ens i närheten av något jag sagt.
Såg inte ens ut som hon gjort något, ingen skillnad alls?!

I vanliga fall älskar jag Victoria, men idag var jag inte alls nöjd.
Fast jag visste att jag inte ville ta upp det idag när hon var så stressad.

Så nu är frågan, tycker ni jag ska behålla den här frisyren tills nästa klippning.
Eller ska jag boka ny tid redan nu?

Känns lite platt & tråkig & jag vet att jag redan nu kommer störa mig på luggen som hänger i ögat.

Fast å andra sidan var det en sån där dag när inget känns rätt, man känner sig ful & tråkig.
Så vad hon än hade gjort, hade jag nog inte varit nöjd.

Märks det att jag slutat med drogerna & saknar dem som inte är i NY?

En av mina första tankar när jag vakande ur narkosen var om jag borde skicka tackkort till min läkare?
Men innan jag hann grubbla mer över den saken fick JAG ett tackkort av sjukhuset.

Undrar egentligen hur mycket dem tjänade på min operation?

Men om jag är nöjd över min sjukhus vistelse?
Oja, blev behandlad som en prinsessa, eller som snövit!
Det var nämligen var de kallade mig, snowwhite.
Vet inte om det var för att jag var blek som ett lakan eller för att jag sov så länge?
Men jag hade hela tiden 3 sköterskor som spang med nya uppvärmda filtar var 15min.
Egen tv & en  skön ligg fåtölj som jag låg & blev matad vindruvor i.

Haha, varför har jag inte opererat mig här innan.

Idag var det dags att ta bort stygnen & träffa min läkare för första gången sen operationen.
Jag vaknade så klart jättetidigt för att jag var så nervös.

Nervös för vad jag skulle ha på mig...

Jag vet nämligen sen innan att  i hans undersökningsrum är det nästan minusgrader.
Eftersom jag inte kan ha bh än, men ändå måste vara så pass naken att han kan se hela min axel & skulderblad.
Så kunde jag ju inte ha en tjock tröja på mig.
Men jag ville ju inte heller sitta med nipplarna i vädret.

Lösningen blev 3 brottarlinnen över varann.
Var så nöjd över min lösning!

Besöket gick bra, trots att jag var nära att svimma när han visade med en plastaxel hur min skada såg ut.
Sist min axel hoppade ur led gjorde den det i 180 grader fel vinkel. 
Slet loss ett metalankare som var fastetsat i benet, från min förra operation.
Inte konstigt att jag hade ont.

Nu är det fixat iallafall & jag har ytterligare 2 nya ankare runt axeln som ska hålla den på plats för alltid.

Hela natten drömde jag att alla resturanger & barer på Manhattan var så fullsmockade att jag var tvungen att ligga på golvet för att få plats.
Vilket inte var så skönt.
Det gjorde faktiskt jätte ont.

Och ändå envisades jag med att ligga kvar?

Men så vaknade jag & insåg att för första gången på en 1 vecka,  låg på magen med  axeln som stötdämpare.
Inte konstigt att jag drömde att jag hade så ont.
Jag hade ONT!

Hur länge tror ni jag kommer undan med att glida runt osminkad i samma mysdress?
Jag är inne på min 8e dag nu.
Då har jag till & med varit på brunch, middag & bio.
Undrar om jag kommer undan med det när jag börjar jobba igen?

Än så länge har ingen klagat.
Men det är klart, jag smälter väl in bland alla jänkare.


       Jag  utan droger & utan slingan

Det var ett tag innan själva operationen, då jag satt i väntrummet i nattlinne & blå sockiplast med kanyl i armen.
Judge Judy på tvn & Mariah Carey´s Open arms i högtalarna.
Som jag nästan lyckades övertala mig själv att skita i operationen.
Bara glida ut & säga Hej då till alla i receptionen.
Säga att jag mådde bra, men nej tack, behöver ingen operation, dags att gå hem nu.

Men sen kom jag på bättre tankar.
Kan ju inte fega ur nu när jag sagt till alla att det ska ske.

När jag 4 timmar senare vaknade var det ändå för sent .

Och nu en vecka senare, konstant hög på morfin, känns det så skönt att jag faktiskt gjorde det.

Så här har det alltså sett ut i en vecka.
Lite eländigare kanske, har aldrig sovit så mycket i hela mitt i liv.
Jag var nog vaken högst en halvtimme år gången.
Glad & dåsig, inte det minsta ont.
Förra operationen skrek jag av smärta i en vecka & fick inte en blund.
I looooove american drugs!


                                       Jag på  droger