Det var ett tag innan själva operationen, då jag satt i väntrummet i nattlinne & blå sockiplast med kanyl i armen.
Judge Judy på tvn & Mariah Carey´s Open arms i högtalarna.
Som jag nästan lyckades övertala mig själv att skita i operationen.
Bara glida ut & säga Hej då till alla i receptionen.
Säga att jag mådde bra, men nej tack, behöver ingen operation, dags att gå hem nu.

Men sen kom jag på bättre tankar.
Kan ju inte fega ur nu när jag sagt till alla att det ska ske.

När jag 4 timmar senare vaknade var det ändå för sent .

Och nu en vecka senare, konstant hög på morfin, känns det så skönt att jag faktiskt gjorde det.

Så här har det alltså sett ut i en vecka.
Lite eländigare kanske, har aldrig sovit så mycket i hela mitt i liv.
Jag var nog vaken högst en halvtimme år gången.
Glad & dåsig, inte det minsta ont.
Förra operationen skrek jag av smärta i en vecka & fick inte en blund.
I looooove american drugs!


                                       Jag på  droger