Innan jag flyttade till New York tyckte jag ekorrar var  små söta oskyldiga & blyga små djur.
Och man var glad om man faktiskt se en på nära håll.

Nu är det näst värsta djuret efter råttor, de är verkligen råttor med päls.
De har inga hämningar, ser de mat så ska de ha det till varje pris.
Och de vet hur de ska psyka en med sina gulliga bruna små ögon & vicka lite på svansen.
Ger man efter och räcker dem en liten mumsbit så tar de hela handen.

Efter att ha stått i kön till Shake Skack i 40 min var jag så beredd på att slå mig ner i parken för att njuta av min lunch.
Tills jag kände någon andas i nacken på mig, vände mig om & stirrade rätt in i ett par bruna ögon.
Jag var shysst och sa, ursäkta kan jag få äta ifred.
Men då jag vänder mig om & ska fortsätta äta, ser jag en annan rackare under mina fötter samtidigt som jag i ögonvrån ser en tredje närma sig med smygande steg från sidan.

Jag blir vansinnig, flyger upp, skriker & slänger ena skon efter dem,
även min mat.
Som i stundens hetta råkade flyga med till ekorrarnas stora  glädje.
Jag kunde verkligen se skadeglädjen i deras hånfulla blickar.
De lyckades ännu en gång.

Men det var första & sista gången de lyckas manövrera mig.
Ha, nu vet jag hur dem ska tas, wait & see!