Missing?
exakt, förstår du nu varför din blogg är så viktig..? genom detta tror man sig veta var du är och att du fortfarande finns VÄLBEHÅLLEN/ kram mamma
Hej! Missade du att maila bilden till mig?
Just det Linn över 50000 barn försvinner varje år i USA så var rädd om dig hälsningar Farbror Bosse nej jag menar farbror Jan
Usch vad otäckt ..
en etniska rensningens politik........
......."så länge gräset gror och vattnet rinner"
Om kvinnorna i det tidiga USA behandlades på ett underordnat sätt, var de ändå nära inpå, ja de var i hemmet. De behandlades mer med nedlåtenhet än våld. Indianerna däremot, var de främmande, de yttersta ? ja de var ett hinder. De kunde behandlas med våld ? och det gjorde man sannerligen. Brända byar, mördande, spridande av sjukdomar och till detta de ständiga markstölderna. År 1790 beräknas USA:s befolkning uppgå till cirka 3,9 miljoner individer. Flertalet bodde inom åtta mil från Atlanten, alltså längs kusten. Hur många indianerna var öster om Mississippi vid denna tid är osäkert, men förmodligen fanns det omkring en halv miljon själar vid denna tidpunkt. År 1820 var de cirka 120 000 öster om Mississippi.
År 1830 fanns det 13 miljoner invånare i USA, då hade 4,5 miljoner av dem redan tagit sig över Appalacherna och vandrat in i Mississippis flodnät längs Ohiofloden mot väster. År 1844 hade antalet indianer öster om Mississippi minskat till cirka 30 000 personer. När Jefferson köpte Lousiana-territoriet från Frankrike år 1803 sattes USA:s teoretiska gräns längs Klippiga Bergens östliga bergskedjor. Nu fick rika markspekulanter möjligheter att köpa land, som egentligen tillhörde indianerna. Redan George Washington köpte land i väster, i spekulationssyfte. Denna politik drabbade creekindianer, cherokeeser, shawnee, seminoler, sac, fox, chickasaw, choctawi och andra i Florida, Alabama, Georgia och andra nya områden som de vita kolonisterna började strömma in i efter år 1800.
President Jeffersons politik mot indianerna påbörjades genom köpet av Lousiana-territoriet år 1803, tänkte han att indianerna kunde flytta till Klippiga Bergsregionen. Han föreslog kongressen att indianer skulle uppmuntras att bosätta sig på mindre jordområden och bruka jorden. De skulle uppmuntras att handla med vita, att skuldsätta sig och sedan betala av med landområden. De skulle även förhindras att leva genom jakt, man skulle sätta upp handelsbodar i deras områden och föra in dem i ?civilisationen?.
Detta var nödvändigt för att kunna öppna de vidsträckta områdena för jordbruk, handel, marknader, pengar och det moderna kapitalistiska näringslivets utveckling. Jord var absolut nödvändigt för denna process. Markspekulanterna var snabbt framme och köpte upp land som blivit ?ledigt? efter det att indianerna hade drivits bort eller mördats. En av dessa markspekulanter var en man som sedan skulle bli president i USA ? Andrew Jackson. Han gjorde bara under 1795 22 turer ut ur Nashville i markaffärer. Hans dröm var att hela tiden utvidga sitt eget och USA:s gränser åt väster. Andrew Jackson blev vald till USA:s president vid valen 1828, han tillträdde sin ämbetsperiod i januari 1829. I och med att Andrew Jackson valdes till president började förföljelserna bli extrema. De nya delstaterna Alabama, Georgia och Mississippi började anta lagar för att utvidga delstaternas styre över indianerna inom sina territorier. Dessa lagar avskaffade stammen som juridisk enhet, förbjöd stammöten, tog bort hövdingarnas makt, underkastade indianerna militärtjänst och statliga skatter, men förnekade dem rösta, väcka åtal eller vittna i domstol. Vita uppmuntrades att bosätta sig på indianernas jord.
Federala lagar hade givit kongressen makt över stammarna genom beslut redan år 1802 ? federal lag skulle gälla i indianterritoriet, inte delstatliga lagar. President Jackson ignorerade detta och stödde delstaternas ingrepp. Ofta skyllde man på den mystiska Lagen inför vilken alla människor, även indianerna, måste böja sig. Landets lagar var det viktigaste som man kunde följa påpekade ofta regeringens representanter för indianerna ? lagar de bröt så fort det gynnade dem själva. Indianerna skulle nu tvingas följa delstatliga lagar om de ville stanna kvar, de skulle inte längre ?tvingas? flytta västerut.
År 1829 hittade man guld i cherokesernas territorium i Georgia. Tusentals vita trängde in, förstörde indianernas egendomar och gjorde inmutningar. Efter att ha försökt tvinga både vita och röda att gräva efter guld, drog sig armén snart tillbaka, och de vita tog över allt mer. Jackson sade till indianerna att staten Georgias lagar nu gällde även indianerna. Indianerna tvingades underteckna arrendekontrakt, de bestals på boskap, de utsattes för våld av de vita, de erhöll alkohol som ytterligare försvagade dem. Detta undergrävde indianernas motstånd och deras sammanhållning föll sönder. Indianernas våld mot andra indianer ökade också tack vare denna oro. När indianjorden privatiserades var de enskilda indianerna lätta mål för markspekulanter och entreprenörer. Många indianer blev även bedragna av markbolag. En bankdirektör i Georgia, aktieägare i ett markbolag sade: ?Att stjäla hör till ordningen för dagen.?
Längre söderut, mot Texas, hade en del vita nybyggare trots allt vänskapliga förhållanden med indianerna och man började odla en vänskap som gynnade bägge kulturerna. Davy Crockett och Sam Houston var från denna miljö och båda blev indianernas vänner för livet. Men de var gränsmänniskor från Texas, Arkansas och Louisiana, och förblev det hela sitt liv. Till skillnad från Jackson, som var en girig spekulant.
I öster fortsatte förföljelserna av indianerna under 1830-talet. Ofta var det markspekulanter som manipulerade den växande spänningen, medan pressen och prästerna piskade upp den allmänna oron. Något som drabbade indianerna värst. Till slut var 17 000 cherokeser omringade av 900 000 vita i Georgia, Alabama och Tennessee. En del cherokeser bildade nu en egen indiansk gruppering som anammade allt det de vita krävde. De skapade ett skriftspråk och blev helt ?civiliserade?. Jackson ansåg inte att detta var någon god väg och beordrade indianerna att sluta med denna process, de skulle inte skapas en stat i staten som han sade. Indianerna skulle underkasta sig delstaternas lagar. Indianstammarna tvingades nu att acceptera en förflyttning som började verkställas år 1831 ? de tvingades flytta västerut, till andra sidan av Mississippi. Indianer sattes i fängelser om de vägrade att flytta och andra bestals på sitt land. Vita missionärer som försvarade indianerna trakasserades och anklagades för olika brott de inte hade begått. Creekindianerna stod därefter på tur och år 1832 började förföljelserna av dessa i Alabama, Florida och Georgia.
Indianerna tvingades uppgiva fem miljoner tunnland och snart invaderade markspekulanter regionen och indianerna drevs ut i de sydliga träskområdena. Regeringen gjorde inget utan tvingade indianerna att istället flytta västerut. Trots umbäranden stannade creekindianerna kvar och år 1836 föreskrev både delstatliga och federala lagar att de måste flytta. Då började indianerna göra motstånd och anföll vita jordbrukare. En armé på 11 000 man sändes ut i träsken för att söka upp cirka 1000 indianer Andra samlades ihop av armén och slutligen hade man 15 000 creekindianer ihopsamlade. Genom att några få hade gjort motstånd tillkännagav de vita att indianerna nu hade förverkat rätten till sin jord och mark. Många stammar mötte samma öde, men en vägrade att ge sig ? seminolerna i Florida. Seminolerna tvingades att flytta in i inlandet, till träsk som inte gick att odla upp eller att leva i.
År 1834 gavs de ett ultimatum att flytta västerut. Under hövding Osceola började seminolerna föra gerillakrig mot de vita år 1835. De vita rådde inte på indianerna i de träsk dit de drog sig tillbaks efter anfallen mot vita nybyggare, tillfångatog slavar eller brände egendomar. General Jesup hade 10 000 man i sin armé år 1837 men han fick inte bukt med indianerna. Armén värvade andra indianer i kampen mot seminolerna, men inte heller det fungerade. Hövding Osceola hade gripits redan 1837, och avled senare i fängelse av sjukdomar han ådragit sig under de hårda villkoren. Andra indianer fortsatte in på 1840-talet, men åren 1842-1843 gav de sista upp. Under tiden hade de sista creekindianerna fördrivits från sitt land och år 1838 påbörjade 17 000 indianer en flytt västerut som skulle bli känd som Tårarnas väg. Indianer i massor dog av sjukdomar längs vägen västerut. Av 17 000 indianer dog 4000 på vägen.
Det finns få stater i den överblickbara historien som bedivit liknande folkmord mot andra människor - man kan nog påstå att USA är rasismens stamort på jorden!
MVH