Pa vag till jobbet i taxin passade vi pa att fraga ut chaufforen alla tusen fragor som standigt poppar upp nar man aker taxi i NY. Vilket blir ofta, da man aker taxi nagra ggr i veckan.
Det har larde jag mig om taxibilar idag:

De flesta ager sin bil &  far da hela fortjansten, men ocksa alla kostnader.
Man kan ocksa hyra en bil fran ett taxiforetag for $125/dygnet.
Men da far man aven betala bensinen.

Varfor det finns sa manga Fordar som taxibilar?
De ar billigast & lattast att hitta reservdelar till.
Tid ar pengar!
Varfor bilarna ar gula?
Lattaste fargen att se pa langt hall.
Men det borjade som ett satt att skilja pa licenserade utbildade forare & svarttaxis.

Vi kom alltsa fram till att den dagen det ar dags att bli taxichauffor, ska vi kopa var egen bil.
Dela pa den, sa att en kor dagskift & den andra nattskift.
Och rulla fram pa NY gator...

Precis som i Pretty Women, fragade Hendrik om han fick sno med mig en kvall & att jag skulle komma uppkladd.
Nu hade jag ju varken en hotelmanager som kunde hjalpa mig eller en  Rodeo Drive att shoppa loss pa.
Men som tur ar har man ju alltid den "lilla svarta" som en raddare i noden.

For att vara extra dramatisk hade jag planerat att var dar i god tid.
Sitta vid Opera baren, sippa pa ett glas champange & se alldeles oemotstandlig ut.

Sjalvklart kom jag alldeles for tidigt sa baren var inte ens oppen, sen vagrade de slappa in mig utan biljett.
Det hjalpte ju inte att det var -13 minusgrader ute & jag var barbent i en tunn klanning.
Varmaste stallet visade sig var present shoppen.
Sa dar hangde jag sa lange att jag hann lara mig att operan hade 2 svenskar & 4 finnar pa sin repertoar i ar.

Jag var lite besviken pa att min plan gick i stopet.
Hur skulle jag nu fa till ett oforglomligt ogonblick, dar Henke skulle inse vilket kap som hittat honom?

Men sa fort jag fick syn pa Henke, uppkladd & sa snygg att jag blev alldeles knasvag, kom jag pa helt andra tankar.
Och bara njot av att sjunka ner i varmen i var box for att njuta av Orfeo & Eurydice.



   Metropolitan Opera

Som alla andra i New York bokade vi lunch ute for att se Obamas installation i vita huset.
Det kandes att stamningen var pa topp i hela stan.
Kollegornas barn hade bakad Obamakakor som vi alla fick njuta av.

Kan ni tanka er om vi skulle baka Fredrik Reinfeldt kakor?!

Inte ens var misslyckade lunch kunde ta kal pa stammningen.
Maten kom efter 40 min innan vara drinkar & forratter, halfen av det vi bestallt var slut.
Vilket vi inte fick reda pa forran de serverade maten, allt annat var kallt & osmakligt.
Servitrisen gav oss fel nota.

Tyvarr kommer nog den har servitrisen minnas den har dagen som den hon fick sparken...


Gloss studio at Jay-Zs 40/40 Club

Gick & strosade langst med 6 avenue efter jobbet.
Sag att det blev gron gubbe, funderade pa om jag skulle byta sida.
Hann inte innan det blev det rott sa jag fortsatter pa samma sida.

Dubbel kollar at bada hallen innan jag gar over gatan.
Blicken sveper over trafiken, fruktstandet, Starbucks.... vanta nu... killen dar inne ser precis ut som Lasse.
Blicken tillbaka till Starbucks, killen tittar ocksa tillbaka.
Det ar Lasse!!

Springer in pa starbucks & ger varann en lang filmkram.
Allt hander i slowmotion.
Till & med den typiska hemlosa NY mannen sitter i sitt horn dar vi star & rapar medans vi pratar.
Precis som det ska vara i NY.

Visar sig att Lasse bara ar pa mellan landing i NY innan det bar ivag pa roadtrip langst med vastkusten.

Tank att vi lyckades stota pa varann...


    Lars-Magnus min klasskompis fran fotoskolan inne pa Starbucks

I helgen lyfte de upp planet ur vattnet.
Och det konstiga ar att jag saknar det, nu kanns det lite tomt.

Jag borjade bli van vid att ha allt folk i narheten.
Och sa kandes det tryggt att se planet guppa utanfor varje morgon.
Ett bevis pa att mirakel sker...


           Utsikt fran mitt rum

Nar vi horde nyheterna pa jobbet om att ett plan hade landat i Hudson river, hade vi alla svart att tro det.
Och  eftersom vi alla hade mycket att gora, glomde vi snart av det.

Nar jag senare var pa vag hem efter  modevisningen motts av polisbil, efter polisbil, ambulanser, tvcrew,  catering vagnar & andra raddningsarbetare.
Kandes som jag hamnat mitt i en krigszon, en valdigt valorganiserade sadan.
Nar jag ser planet guppa i vattnet precis utanfor min byggnad, fick jag minnet tillbaka.

Just det, planet som landade pa vattnet!
Har utanfor, allt blev genast sa verkligt nu nar jag faktiskt sag det.

Det kryllade av folk overallt & var lobby var full av raddningsfolk som ville varma sig.
Alla var pa gott humor, alla ombord pa planet hade klarat sig.
Grannar, tvreportrar, poliser, frivilliga, brandman alla fikade & skrattade ihop.
Man kande den harliga gemenskap & teamwork som amerikanarna ar sa kanda for.
Vid en kris staller de upp!


Sa har sag det ut i morse.

Pa taget fran Malmo till Kastrup, traffade jag Anja.
Visade sig att vi skulle med samma plan till NY.
Sa vi hade gott om tid att lara kanna varann pa nytt igen.

Anja & jag umgicks mycket nar jag forst kom till NY, men sen har det blivit mindre och mindre.
Sa igar bestamde vi oss for att traffas pa en drink & lite gratis mat.
Anja skrattade gott nar jag rusade fram till servitrisen varje gang hon kom ut med en ny bricka mat.
Men erkannde att det inte  ar sa tokigt att hanga med en  smalanning, man blir ju matt.
Och snart turades vi om att springa fram innan de andra tjejerna hann ata upp allt.




                             Anja & jag

Den har fredagkvallen var det Hendriks tur att visa mig & Helena sitt favorit stalle.
Home Sweet Home i Lower East.
Jatte mysigt stalle som jag blev kar i med en gang.

Helena som kanner mig ratt sa bra vid det har laget, sag hur trott jag var.
Och envisades med att saga att de var ok, att det ar bara att saga till sa fort jag vill ga hem.
Jag behover inte latsas vara pigg som jag alltid gor.
Som vanligt tanjde jag lite pa sanningen & sa att jag inte alls var trott utan kunde dansa hela natten, ( da var klockan 8).

Helena & Henke var pa sitt basta party humor.
Jag ville verkligen visa att jag ocksa kan dansa &  ha kul.
Att jag inte ar nagon trakig, stel typ som inte vagar bjuda pa mig sjalv.
Tror ju fortfarande att jag kan vara ratt sa bra pa att fuldansa & rora mig nar det galler.

Jag tror jag lyckades halla skenet uppe ratt sa lange.
De trodde nog jag var valdigt kelsjuk den kvallen.
Min taktik for att klara av att dansa, gick ut pa att jag hangde valdigt mycket pa dem.
Gungade med i deras takt & akte snalskjuts pa deras dans.
Lyckades ratt bra fram tills att jag gjorde misstaget att satta mig ner.
Da gick det inte att halla mina bla oppna langre.
Men jag var inte hemma forran 1!!!

Lite stolt ar jag over mig sjalv, sa gammal ar jag inte an...


Home Sweet Home

Mitt i allt vart flyttkaos & renoveringsprojekt, fick jag aran att valja lunch.
Det blev Indiskt sa klart!

Tank hur fort det gar att glomma engelskan.
Eller rattare sagt vissa uttal ( som jag forsvenskade), som jag trodde skulle slinka obemarkt forbi.
Men det kunde jag glomma.
Sa fort jag satte igang att beratta om min sverige vistelse borjade alla frusta av skratt.
Och fraga ut mig sa jag var tvungen att anvanda just de orden som jag har extra svart for.
Det paminde dem om den oskyldiga unga Linn som kom till NY for forsta gangen.

Men efter forsta dan var jag tillbaka till mitt gamla jag igen.
Sa kul ska de inte fa ha...

Tank att forsta dan pa jobbet 2009, skulle bli dagen jag fick mitt forsta Tiffanypaket.
Den lag sa fint & vantade pa bara mig.
Det visade sig vare en "Thank You" present fran en client.
Silverkedja med en hjartberlock.

Jag blev sa klart jatteglad, nu kanner ju inte Anthony mig sa bra.
Men jag forstar ju att i en amerikansk tjejs ogon hade det varit en alldeles underbar present.

Hade det varit fran en kille som fick mitt hjarta att klappa.
Hade jag blivit grymt besviken pa att han inte kanner mig battre an att ge mig nagot fran Tiffanys.
Helt enkelt inte min grej.

Men det ar tanken som raknas...