I vanliga fall gor jag allt for att undvika alla public event i New York.

Alldeles for mycket folk. 

Men sa blev jag antligen bjuden till en fest med perfekt utsikt over tandnigen av granen pa Rockerfeller.

Och jag blev lika glad som ett barn pa julafton.

Antligen skulle jag fa se nagot som NYborna slas om att fa se varje ar.

 

Med nasan tryckt mot rutan, perfekt utsikt over granen & allt folk ute i kylan.

Mos jag sa mycket jag bara kunde, julkanslan var pa topp.

Nu var det bara att vanta pa det efterlangtade dessertbordet.

Noga planerat ( passade pa att bli kompis med servitrisen) sa hade jag superkoll pa nar desserten skulle vankas fram.

Strategiskt stallde jag mig nara kon efter alla barnen.

Efter laaaang vantan ser jag antligen desserten baras ut & en efter en ar barnen klara.

Yes, antligen min tur.

Precis nar jag ska ta sats sa blir jag stoppad av mannen jag tidigare pratat med.

Som ville smaprata, jag kunde ju inte annat an gora honom till viljes.

En efter en ser jag hur alla kommer ut med sina dingnande tallrikar, det ser gott ut.

Nar jag antligen blev fri & jag kunde ta mig till desserten, var den slut!

Servitrisen som maste ha sett min besvikelse, kom ut & overraskade med en en skal glass.

Anglar visst finns dom...

Rockerfeller center

Eftersom vi aldrig hinner har varan julfest pa jobbet innan jul.

Ar det perfekt att jag far snylta pa andra kontors julfester.

Min gamla granne Phil brukade ha kontor pa samma gata som oss.

Sa det var ju ratt smidigt att aka till jobbet ihop.

Hans kollegor vet nog mer om mig an de vill veta.

Eller ser de kanske mig som en kollega vid det har laget.

Iallafall sa fcik jag en inbjudan att folja med pa deras julfest & 

eftersom det ar det narmasta julfest jag kommer i ar tvekade jag inte att hanga pa.

Man kan saga att investmenbankers julfester inte riktigt ar som vara inom fashion.

De ville hellre snacka om  senator valet i Minnesota, an skvallra om det nya it-paret Rachel Wood & Micke Rourke. 

Men jag blev snabbt poppis nar jag var den enda som vagade bestalla in det stora lollipoptradet till dessert.

Med mutor kommer man langt...

David Burke & Donatella

Typiskt mig att bli utelast fran jobbet en kall, tidig lordag morgon.

Men for att inte forfrysa, passade jag pa att strosa runt pa loppisen pa andra sidan gatan.

Fastnade framfor den mest hemska stolen jag sett pa lange. 

Den var sa ful att jag inte kunde slita mig ifran den. 

Jag var sa faschinerad over att nagon tagit sig tid att skapa nagot sa fult.

Nagon har helt klart sett  det susar i saven en gang for mycket.

Forsaljaren maste ha trott att jag var helt betagen av stolens skonhet & sag sin chans till forsaljning.

Han gjorde allt for att jag skulle forsta hur speciell den har stolen var.

Han upprepade One of a kind, special chair for a very special person.

- Im not selling to anyone, you know.

Vilket maste betyda att han har forsokt salja den har stolen ett bra tag.

Tyvarr vad den inte hans dag idag heller...

Nar killarna pa jobbet ar borta, det ar da vi passar pa!

Nej, oftast ar det faktiskt killarna som ar forst med att kla ut sig.

De far val inte chansen sa ofta.

Och vem vill inte byta roll for ett liten tag.

Den har veckan fick vi in nagot som sag ut att vara hamtat fran en strippklubb.

Vi var sa klart inte sena med att prova strippkollektionen.

Man maste ju faktiskt prova produkterna man ska jobba pa...

                   Kristen, Tara, Mifu, Jen  & jag

Vi har precis flyttat vart kontor & i den nya byggnaden ar det mest PR foretag/fashion.

Vilket innebar att det kryllar av sota gaykillar.

Igar pa vag hem kliver 2 av killarna in i hissen.

Liten som hissen ar hamnar jag langst in, bakom killarna.

Killarna ar fullt upptagna med att skvallra om gardagens fest & marker inte spindeln som sitter pa ena killens axel.

Jag haller kvar blicken pa spindeln & overvager situationen.

Ska jag saga nagot eller inte?

Hissen ar som sagt liten & den ena killen ser ut att kunna spracka rutor om han skriker.

Jag var inte heller sugen pa att fa den andra killens sylvassa cowboy boots pa mina fossingar.

Innan jag hinner tanka klart, ser jag i ogonvran att killen med rosten har fatt syn pa spindeln.

Pa en hundradels sekund tar jag skydd sa langt in jag kan.

For sent! Det som jag befarade hander!

Killen skriker till, smaller till spindeln sa den hamnar pa mig.

De borjar hoppa, skrika & med panik trycka pa knapparna for att komma ur hissen sa fort som mojligt.

Jag gor det enda ratta, spelar cool & tar hand om spindeln.

Som om jag tycker det ar det sotaste jag vet.

Killarna tackar mig & sager att jag ar deras  modiga hjaltinna.

De skulle bara veta att hade jag varit i hissen sjalv, hade det varit jag som varit pa knapparna.