Det ar inte manga smalanningar har i New York.

Vad jag vet sa ar det bara jag & Johan bland alla stockholmare, goteborgare & skanningar.

Sa nar vi ses passar vi pa att snacka skit om alla andra dialekter, de som annars alltid mobbar oss.

Och tillsammans kan vi vara hur snala som helst.

Fast igar fick jag hora den hemska sanningen av Angelica , Johans tjej.

-Linn, du borjar tappa smalandskan.

Jag blev tyst & fick inte fram ett ord. 

Ar det sant?

Borjar jag tappa min charm, min stolthet, mitt arv?

Det borjar redan straffa sig att jag bara umgas med goteborgare.

Om det redan borjar ga utfor, vart ska det sluta?

Vart ar min identitet pa vag??

                                                 Johan & Jag