Igar var det antligen dags att traffa Lisa.

Lisa ar alltid forsenad.

Till och med forsta gangen jag traffade henne, som var forsta skoldagen pa fotoskolan, var hon forsenad.

Ja, jag kan faktiskt inte komma ihag en enda gang da Lisa har kommit i tid.

Men hon ar sa go & charmig att alla bara ar overlyckliga att hon i allafall dyker upp.

Alla smalter nar Lisa ler sitt goa leende & sager hej, aven jag.

Trots att jag vet att Lisa alltid ar forsenad & jag vet att det ar ok om jag ocksa ar lite forsenad.

Sa vagar jag inte chansa pa att hon ar det, tank sa kommer hon i tid for en gangs skull.

Da blir det ju jag som vander hela Lisas grej & blir den som ar forsenad.

Och det kan jag inte ha pa mitt samvete.

Sa jag var sa klart i tid till var middag & vantade...

Det blev en jatte mysig kvall.

Satt & smuttade pa sott mint te, pa Mogodors uteservering, med regnet smattrande pa parasollet.

Jag fragade sa klart om Lisa fortfarande kommer forsent.

Med ett brett leende svarade hon: - Ja det ar klart!

                       Jag       &      Lisa