Äntligen har jag fått mitt första frieri i New York.
Det var verkligen på tiden, man har ju trots allt ett rykte som åtråvärd svenska att leva upp till.

Visserligen vad det inte det minsta romantiskt & visst skulle jag få betala för det.
Men man får va glad för de få gånger det trots allt händer.

Vem hade anat att min doorman skulle överraska mig när jag kom intraskandes vid midnatt, med detta förslag.
Så om någon behöver ett greencard, har jag de rätta kontakterna...