Ibland lyckas jag tajma mina framfusiga klumpiga försök att få hjälp rätt bra.

Jag var inne i magasin affären för att köpa senaste Italian Vogue.
Som så klart var högst upp på hyllan.
Vände mig om för att haffa närmsta längsta person.

Det blev superlånga Andy  som snällt ställer upp.
Han sträcker sig efter tidningen jämte vogue, Fader. ( tidning för coola personer som gillar att upptäcka musik som inte blivit upptäkt än)
Något som jag helt klart inte har en susning om.
- Wow, you got a great taste! What do you think about the magasine? utbrister han.

Mes som jag är vågar jag inte säga att det var fel tidning, utan håller med om att tidningen är Great!
När jag efter ett tag har svamlat bort mig totalt.
Säger han;- You have no idea right?

Jag erkänner allt & pekar på Vogue.
Han börjar skratta & presenterar sig som Andy, Fader magasines owner.

Så efter att han lovade att jag inte behövde köpa tidningen erbjöd han mig att frilansa för dem.
Oftast lönar det sig att be om hjälp...


Som slutkläm på det hela skämtade jag till det & sa;
- You must be reallly good friends with the people at the magasin store ) ingen reaktion)
-Since your magasin is all over? (la jag till)

Amerikanare är verkligen kassa på ironi.
Han drog inte ens på smilbanden.
Så mitt lilla försök till att skämta kostade mig nog jobbet.

Jaja, det är ju en lunch imorgon också.